Ansökan finner du längre ner på denna sida.
Konstnär och politiker möts där, mitt där i ateljén, och kan samtala om allt från praktiska detaljer som hyror och materialpriser, till fördjupade resonemang om konstens villkor och varför man överhuvudtaget väljer att hålla på med konst.
Till formen har politikerresidenset många likheter med ett konstnärsresidens. Det innebär att konstnärer besöker en annan plats för att lära känna dess unika förutsättningar. Konstnären möter invånare, tar in de fysiska omgivningarna och historia och skapar med det en grund till ett konstverk som på ett eller annat sätt anknyter till platsen.
Skillnaden med Konstepidemins politikerresidens är att resultatet är en politisk handling, snarare än ett konstverk.
Rent praktiskt innebär det att man som politiker gör en ansökan till Konstepidemin. Efter utvärdering får politikern sedan flytta in under en vecka. Hen får ett eget arbetsrum och bokar in möten och samtal med konstnärer på platsen. Veckan avslutas med en typ av avrapportering i form av ett rundabordssamtal.
Det är dags att öppna upp för bättre och mer funktionella samtal mellan konstvärlden och politiker. På kort sikt vill Konstepidemin att Göteborgspolitikerna ska inkludera föreningen i den modell för subventionerade kulturlokalshyror som vi för närvarande är utestängda ifrån. På längre sikt vill vi öka medvetenheten kring konstens viktiga samhällsbärande funktion.
Politikerresidenset har även en annan sida: det är ett konstverk i sig. Ett processverk som granskar relationer. Som synliggör och vänder på perspektiv och erbjuder verktyg för att sätta igång tankeprocesser. Undersökningen blir ett skapande och ett omskapande av plats och tanke. Ett verk som handlar om vad politik egentligen är. Och kan vara.