Sedan 1996 har Göteborgs stad tagit emot författare som är hotade och förföljda i sitt hemland. Under en period av två år får de en fristad här och kan leva och arbeta med sitt författarskap. Göteborg är en av sju fristäder i Sverige. De gästande författarna väljs ut av kulturförvaltningen i samråd med ICORN- International Cities of Refugee Network- och Pen International. Vår nya fristadsstipendiat är en musiker och rappare från Palestina, som nyss gjort sig hemmastadd i sin lilla lägenhet.

Khaled Harara är 27 år och kommer från Gaza. Han berättar att han är andra generationens rappare i Palestina och har hållit på att skriva texter och musik sedan 2002. Han är en välkänd musiker i sitt hemland, som inte varit rädd för att kritisera missförhållanden och den sittande regimen  Hamas. Hip hop är upprorets och ungdomens musik som oftast bär på ett budskap.

– Min musik växte med mej själv och blev en kommentar till det liv vi levde.

Khaled engagerade ungdomar i workshops som Hamas sedan förbjöd. Och hans grupp Palestinian Unit fick inte längre verka. När Khaled deltog i  festivalen Rapolitics i Köpenhamn i år, beslutade han sig för att hoppa av. Han fick kontakt med den internationella organisationen för musikalisk yttrandefrihet Freemuse, som hjälpte honom att kontakta ICORN.

– Musiken som jag skapar är ”haram”, förbjuden, och anses enligt Hamas inte höra hemma i vår kultur. En musik som snarare har djävulen som inspiratör.  När man skriver texter om vår tillvaro och alla svårigheter vi måste uthärda – bristen på allt, instängdheten och frånvaron av yttrandefrihet – kan det kosta din frihet. Även frispråkiga journalister  blir slagna. Och tidningar från Västbanken som har en kritisk inställning till regimen får inte längre säljas i Gaza.

Khaled har inte varit rädd för att kritisera Hamas och han har blivit misshandlad och suttit i fängelse för sin oräddhet. Han var också soldat i PLO:s armé innan Hamas kom till makten och som sådan blev han betraktad som fiende till regeringen.

– Du kan bli dödad på gatan för din frispråkighet och ingen kommer att ställas till svars.

Khaled menar att hela mellanöstern är som en tickande bomb och att allt som händer i ett land påverkar situationen i grannländerna. Det frö av splittring som Hamas sått gör det svårt att hitta en politisk lösning för Palestina. Men fast situationen i Gaza just nu är den värsta på tio år har Khaled hopp om framtiden.

– Inga imperier varar för evigt. Även om Hamas inte kommer att lämna ifrån sig makten frivilligt genom demokratiska val så kommer deras tid förr eller senare att vara ute.

Khaled ser fram emot en värld där vi visar respekt och där hudfärg eller religion saknar betydelse. Att vi på allvar börjar lyssna på varandra och slutar att misshushålla.

– Det är inte religionernas fel att människor bråkar; alla religioner strömmar från samma källa. Girighet, det är människans stora problem och upprinnelsen till alla krig och konflikter.

Khaled tror att allt som hänt honom kan vara början till något större. Och för honom är yttrandefriheten det som gör människan till människa; att hon får uttrycka sitt hjärtas mening.

– Jag vill göra det allra bästa av min tid här. Skriva musik, vara öppen för allt och knyta så många kontakter som möjligt.

När vi går en runda på stan verkar han redan känna lite folk, som tjoar på långt håll. Regnet öser ner och hans tygskor tar in vatten. Vi är på väg  att leta regnställ, för Khaled tänker utforska stan cyklandes. Cykeln blev kvar i Köpenhamn, men skall snart vara på plats i hans nya stad.

– Jag är redan lite förälskad i Göteborg! Innerstaden känns som en liten by inuti en större stad. Och jag älskar närheten till havet. Havet gör att man  känner sej öppen mot världen. När saker och ting blev oss övermäktiga i mitt land gick vi alltid ner till vattnet och tittade ut över horisonten. Även om vi visste att tre kilometer längre bort fanns israeliska soldater och man riskerade att bli skjuten. När jag ser havet och känner dofterna här så känner jag mej nästan som hemma.