At first it existed mainly as an absence. An intermission along the horizon. Perhaps it was a beginning. Perhaps it was another finis terrae. And they longed there and they were afraid and not afraid at all and they knew that it was a tale, followed by an unreadable sentence, in turn followed by a period, further on, somewhere very far away.
Först fanns det mest som en avsaknad. Ett uppehåll längs horisonten. Kanhända var det en början. Kanhända ett annat finis terrae. Och de längtade dit och de var rädda och inte rädda alls och de visste att det var en berättelse, följd av en oläslig mening, i sin tur följd av en punkt, längre fram, någonstans mycket långt borta.
I sin andra utställning i Pannrummet på Konstepidemin tar Sebastian Eklund med besökaren in i natten. Genom fotografier, ljudarbeten och en cyklisk film — vars måleriska scener byggts upp av många lager med blandade tekniker — smälts det dokumentära och det fantastiska samman till en värld där tiden tycks hålla andan. I väntan? Av saknad? Av förtvivlan? Av hopp?
Sebastian Eklund är en konstnär, fotograf och filmskapare utbildad på Konstfack och bosatt i Göteborg. Utöver en tidigare separatutställning hos oss på Konstepidemin (2017) har han bland annat ställt ut på Konstnärshuset (Stockholm), Museo de Arte Contemporáneo (Mar del Plata) och Nunnery Gallery (London) och hans verk har visats på video- och filmfestivaler världen över, däribland Les Instants Vidéo (Marseille).
Utställningen är producerad med stöd från KulturUngdom.