Minnen hinner ifatt ibland. Djupt liggande bilder stiger upp till ytan när tiden förändras. Alla landskap begränsas av marken under våra fötter och av en avlägsen horisont. Varje landskap är något personligt. Vad vi väljer att se. Varje landskap är också politiskt. Vad vi ser eller vad vi väljer att inte se. Utställningen handlar om landskap. Om det allmängiltiga och det specifika. Om avlägsna horisonter och närbelägna marker. Om landskapets geologiska och historiska förutsättningar.

”Även om vi har för vana att betrakta naturen och den mänskliga perceptionen som två skilda sfärer är de i själva verket oskiljbara. Innan landskapet kan bli en vila för sinnena är det ett verk av intellektet. Dess scenerier är uppbyggda av lagrade minnen i lika hög grad som av lagrade bergarter.”
– Simon Schama

År 2000 erhöll jag Svensk-norska Samarbetsfondens stipendium och reste till Svolvaer i början av maj. Två år senare fick jag Fellowship Grant från Japan Foundation och reste runt i Japan i två månader. Den växande insikten om ett klimat i förändring ger tidigare resor och landskap en annan dimension. Vad jag såg då och vad som lever kvar i minnet nu. Tankar om hur landskap kan förstås, formuleras och gestaltas idag.

Readings, står för en läsning och bearbetning av teorier kring Landskapet, som begrepp och idé. Simon Schama, Barbara Bender, Edward S Casey, Denis E. Cosgrove, Rebecca Solnit med flera. Landskapet i konsten, som självständigt motiv, speglar samtidens syn på politik och kultur.

Reflections, består av egna texter och bilder kring det dubbla landskapet. Det vi ser med egna ögon, det som varit och de oundvikliga kommande förändringarna. Om hur landskapet uppfattas och tolkas.

I början av ett projekt tror jag alltid att det är någon ny fråga jag undersöker. Men i grunden är det samma frågor som förut. I mitten av åttiotalet arbetade jag med utgångspunkt från Hiroshima inför fyrtioåriga minnesdagen av bomben. Då gjorde jag flera textila verk i form av en kimono. Här på utställningen visas Axis Mundi, en landskapsbild av en värld där människan lever sin tid mellan födsel och död i ett evigt och balanserat kretslopp. Det var en omöjlig bild redan då. En ny landskapskimono till utställningen är ett inlägg i en pågående dialog. Ett återbruk av material kring frågeställningar utan säkra svar.
– Berit Jonsvik

BIO

Berit Jonsvik lives and works in Gothenburg and has her studio on Konstepidemin since 1986. Educated at HDK in Gothenburg, KKH in Stockholm and Art History at Gbgs University. Her works have been shown since 1978 in different art galleries and museums. Represented at Röhsska museum, The Swedish Parliament and several other museums.

Vi följer utvecklingen av coronapandemin och planerar evenemanget utifrån gällande rekommendationer och restriktioner.