”Den kyliga septembersolen trycker mot pannan när jag drar handen över säckarna fyllda med nät. Vikten på säckarna varierar mellan ett ton och några hundra kilo. De är sorterade efter plastsort. PP, PE, PVC, Nylon. Ett lass med osorterade nät fyller upp nästan hela gårdsplanen. Majoriteten är så kallade spöknät som tappats, glömts eller dumpats. Ett trassel av berättelser från havet.” – Matilda Lindblom

I den här utställningen visas verk som undersöker vad som händer när ett till synes harmlöst redskap tvingas in i en form som förgör dess ursprungliga funktion. Ett avslut av den tillvaro det tidigare befann sig i, svävandes fritt i havet. I det trassel som återstår utforskas en idé om motstånd, kontroll och till synes orubblig makt.

Om Matilda Lindblom

Matilda Lindblom är verksam i Göteborg och arbetar främst med skulpturala installationer som en metod att utforska hur rörelse och spänning kan gestalta förslag på annorlunda ordning. Eller formulera en begriplighet som inte går att beskriva i ord.

Hon arbetar med materialet som utgångspunkt och genom att förvränga dess form eller funktion gör hon försök i att gestalta rörelse, eller frånvaro av rörelse. Processen är fysiskt krävande, där material som plywood och metall spänns till sin bristningsgräns, formas om, bryts sönder och utsätts för det som utgör dess potentiella upplösning. Lindblom är intresserad av det kroppsliga språk som framträder när materia bearbetas och tvingas in i en form den aldrig haft eller en gång förlorat.

Matilda Lindblom har en bakgrund inom skrivande och kommunikation och studerar för närvarande andra året på kandidatprogrammet i Fri Konst på HDK-Valand.

Som en del av utställningsserien Jag är okej med att få det lite sämre

Jag är okej med att få det lite sämre är en utställningserie där inbjudna unga konstnärer visar ett arbete i Glasrummet som utifrån ett miljöperspektiv tar avstamp i tanken om global materiell jämställdhet.

Det är kanske tråkigt att behöva vara den generationen som måste ta ansvar, avstå från möjligheter som ändå är inom räckhåll, göra ett aktivt val att säga nej till resor världen över och välja bort intressanta material att experimentera med. Att behöva vara den generationen konstnärer som förväntas göra konst av inget för att inte vara en belastning på miljön, ta hänsyn till allt och vara politisk medveten och inse sitt privilegium att leva och verka i ett rikt och utvecklat land.

Javisst kan det kännas tråkigt och trist men vi har inte råd att blunda och skita i vårt ansvar längre. Det kan kännas betungande och oinspirerande men också utmanande och viktigt- när ska det ske om inte nu?

I denna utställningserie undersöker unga konstnärer (vissa fortfarande under utbildning) hur vi kan göra avkall på våra privilegium men ändå göra konst.