The Scrap Collection består av ett flertal verk gjorda i och omkring Anders Tolergårds hem av material funna i hemmet, i grannars trädgårdar eller i den närliggande naturen under ett och ett halvt år.

Sedan Anders fick barn har han fått allt färre timmar i ateljén och behövt hitta andra sätt att arbeta. Kortare processer, närhelst han får tid och möjlighet och med material som finns nära till hands. Teckningarna har blivit mer skissartade och föremål han hittat på barnvagnspromenader har fått utgöra grunden till skulpturala objekt. Han har även återanvänt delar av gamla verk för att göra nya. Denna tydliga begränsning i både tid och tillgång till material har lett till en befriande, om än något påtvingad, enkelhet i relation till arbetet och resultatet av det.

Om Anders Tolergård

Anders Tolergård är en projektbaserad konstnär med en fot inom scenkonstområdet och en inom fri konst. Han använder sig av olika tekniker beroende på projekt, men arbetar främst med teckning i blyerts och kol på papper. På grund av sin bakgrund inom teater bär hans arbeten ofta på ett narrativ och tanken på en åskådare är närvarande. Han utgår ofta från frågor som rör makt, språk, tradition och våld med avstamp från det personliga. Anders är utbildad vid Teaterhögskolan i Luleå och HDK/Valand i Göteborg

Som en del av utställningsserien Jag är okej med att få det lite sämre

Jag är okej med att få det lite sämre är en utställningserie där inbjudna unga konstnärer visar ett arbete i Glasrummet som utifrån ett miljöperspektiv tar avstamp i tanken om global materiell jämställdhet.

Det är kanske tråkigt att behöva vara den generationen som måste ta ansvar, avstå från möjligheter som ändå är inom räckhåll, göra ett aktivt val att säga nej till resor världen över och välja bort intressanta material att experimentera med. Att behöva vara den generationen konstnärer som förväntas göra konst av inget för att inte vara en belastning på miljön, ta hänsyn till allt och vara politisk medveten och inse sitt privilegium att leva och verka i ett rikt och utvecklat land.

Javisst kan det kännas tråkigt och trist men vi har inte råd att blunda och skita i vårt ansvar längre. Det kan kännas betungande och oinspirerande men också utmanande och viktigt- när ska det ske om inte nu?

I denna utställningserie undersöker unga konstnärer (vissa fortfarande under utbildning) hur vi kan göra avkall på våra privilegium men ändå göra konst.