Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin logo
Utställning

Dislocated
— Tilda Lundbohm

På svenska

Through sculpture, installation, and text, Dislocated explores the relationship between body and mind. A poetic installation of cast hands and feet reflects on vulnerability, illness, care, and the fragile conditions of human existence. Cast in transparent sugar, the sculptures gradually transform during the exhibition, allowing time and impermanence to become part of the work.

The work was first presented in its entirety at SIC Copenhagen and will be shown at Pannrummet in a new form.

To dislocate is to move something out of its expected position: a joint forced out of place, an alignment disturbed. In Dislocated, Tilda Lundbohm presents a body taken apart and rearranged, where new forms of connection emerge through fragmentation.

Hands and feet emerge from curved steel structures, suspended somewhere between movement and stillness. They appear almost functional, yet remain strangely displaced. Cast in isomalt, a translucent sugar-based material traditionally used in confectionery, the fragmented forms initially resemble glass while remaining vulnerable to time. Surfaces turn opaque, edges soften, and fragments slowly dissolve. The installation does not represent transformation; it performs it.

Lundbohm creates an unstable body, simultaneously assembling and falling apart. The steel structures, inspired by children’s playgrounds and outdoor exercise equipment, evoke movement, strength, and physical ability. Yet the body attached to them refuses to function as expected. It exists between support and collapse, care and control, connection and separation.

Rather than isolated fragments, the installation forms an entangled body: a system of hands, feet, and structures where connection and separation become intertwined. Hands are contradictory instruments: they can comfort, protect, and care, but they can also restrain and control. Feet allow us to stand, move, and orient ourselves in the world, yet here they are detached from the body that gives them purpose. The material becomes both substance and metaphor, holding together the tension between permanence and disappearance, presence and absence, revealing the body as a changing condition.

Through fragmentation, repetition, and an understated sense of humour, Lundbohm makes the familiar strange. The body remains recognisable, yet no longer follows the rules assigned to it. Drawing on lived experience, sculpture, and text, she explores the inseparable relationship between body and mind.
The ephemerality and dissolving nature of the material reveal the body not as a fixed form, but as something continuously negotiated, shaped by experience, dependency, change, and its relationships with others. Dislocated unsettles the idea of the body as complete, stable, and controllable.

Tilda Lundbohm

Tilda Lundbohm’s work focuses on sculpture, installation, and text. Through her work, she explores themes of life, death, illness, grief, and trauma. Drawing from her personal experiences with psychiatry, loss, violence, and mortality, Lundbohm uses autobiography as a starting point for broader reflections on vulnerability, memory, and the human condition. She believes that the most personal experiences are also the most universal.

Central to Lundbohm’s work are questions of memory, time, and transformation. She is particularly interested in altered experiences of time that arise when the body or mind can no longer adhere to societal rhythms. Through explorations of autobiographical memory, the non-normative body, and the psyche, she investigates how identity is shaped, fragmented, and reconstructed.

Lundbohm’s visual language is characterized by a balance of precision and playfulness. It combines a sterile, controlled aesthetic with surreal elements, resembling an overly orchestrated “exquisite corpse.” She is interested in the tensions that arise between opposites, such as hard and soft, heavy and light, and mechanical and organic. However, equally important is the search for balance. Although her work addresses difficult subjects, she strives to maintain a sense of lightness and illumination within them. Beauty is not an escape from complexity, but rather a way of approaching it. Through beauty, Lundbohm creates an opening into experiences that would otherwise be difficult to confront.

Lundbohm graduated from the Royal Danish Academy of Fine Arts in Copenhagen in 2025 with a specialization in Writing and Artistic Research. She has also studied at the Royal Institute of Art in Stockholm. She received the Blix Prize, the Poul Erik Bech Art Prize, and the 15 June Foundation’s Honorary Prize for her graduation project, Memory Machines. (2025) She currently lives and works in Copenhagen and is undertaking a year-long residency at Art Hub Copenhagen.

In English

Genom skulptur, installation och text utforskar verket Dislocated relationen mellan kropp och psyke. Avgjutningar av händer och fötter i transparent socker väcker frågor om sårbarhet, sjukdom, omsorg och människolivets skörhet. Skulpturerna förändras gradvis under utställningen och låter tid och förgänglighet bli en del av verket.

Dislocated visades först i sin helhet på SIC i Köpenhamn och presenteras nu på Pannrummet i en ny form.

Fördjupande text

Att urleda (dislocate) innebär att flytta något ur dess förväntade läge: en led som bryts ur led, en linjering som rubbas. I Dislocated presenterar Tilda Lundbohm en kropp som tagits isär och arrangerats om, där nya former av förbindelse uppstår genom fragmentering.

Händer och fötter växer fram ur böjda stålstrukturer, upphängda någonstans mellan rörelse och stillhet. De framstår som nästan funktionella, men förblir märkligt förskjutna. Gjutna i isomalt, ett genomskinligt sockerbaserat material som traditionellt används inom konditori, liknar de fragmenterade formerna till en början glas samtidigt som de förblir sårbara för tiden. Ytor blir opaka, kanter mjuknar och fragment löses långsamt upp. Installationen representerar inte förvandling; den utför den.

Lundbohm skapar en instabil kropp som samtidigt fogas samman och faller sönder. Stålstrukturerna, inspirerade av lekplatser och utegym, för tankarna till rörelse, styrka och fysisk förmåga. Ändå vägrar kroppen som är fäst vid dem att fungera som förväntat. Den befinner sig mellan stöd och kollaps, omsorg och kontroll, förbindelse och separation.

Snarare än isolerade fragment bildar installationen en sammanflätad kropp: ett system av händer, fötter och strukturer där förbindelse och separation blir tvinnade i varandra. Händer är motsägelsefulla redskap: de kan trösta, skydda och ge omsorg, men de kan också hålla tillbaka och kontrollera. Fötter gör att vi kan stå, röra oss och orientera oss i världen, men här är de lösgjorda från kroppen som ger dem ett syfte. Materialet blir både substans och metafor som håller samman spänningen mellan varaktighet och försvinnande, närvaro och frånvaro, och avslöjar kroppen som ett tillstånd i förändring.

Genom fragmentering, upprepning och en lågmäld humor gör Lundbohm det välkända främmande. Kroppen förblir igenkännlig, men följer inte längre reglerna den tilldelats. Med avstamp i levd erfarenhet, skulptur och text utforskar hon det oskiljaktiga förhållandet mellan kropp och sinnse.

Materialets förgänglighet och upplösande natur avslöjar kroppen inte som en fast form, utan som något som ständigt förhandlas, formats av erfarenhet, beroende, förändring och dess relationer till andra. Dislocated rubbar idén om kroppen som fullständig, stabil och kontrollerbar.

Tilda Lundbohm

Tilda Lundbohms arbete fokuserar på skulptur, installation och text. Genom sina verk utforskar hon teman som liv, död, sjukdom, sorg och trauma. Med avstamp i sina personliga erfarenheter av psykiatri, förlust, våld och dödlighet använder Lundbohm självbiografin som utgångspunkt för bredare reflektioner kring sårbarhet, minne och det mänskliga tillståndet. Hon tror på att de mest personliga erfarenheterna också är de mest universella.

Centralt för Lundbohms arbete är frågor om minne, tid och förvandling. Hon är särskilt intresserad av förändrade tidsupplevelser som uppstår när kroppen eller sinnet inte längre kan följa samhällets rytmer. Genom undersökningar av självbiografiskt minne, den icke-normativa kroppen och psyket utforskar hon hur identitet formas, fragmenteras och rekonstrueras.

Lundbohms visuella språk präglas av en balans mellan precision och lekfullhet. Det kombinerar en steril, kontrollerad estetik med surrealistiska inslag, likt en överdrivet iscensatt ”exquisite corpse”. Hon intresserar sig för spänningarna som uppstår mellan motsatser som hårt och mjukt, tungt och lätt, samt mekaniskt och organiskt. Lika viktigt är dock sökandet efter balans. Även om hennes verk behandlar svåra ämnen strävar hon efter att bibehålla en känsla av lätthet och ljus i dem. Skönhet är inte en flykt från det komplexa, utan snarare ett sätt att närma sig det. Genom skönhet skapar Lundbohm en öppning till erfarenheter som annars skulle vara svåra att konfrontera.

Lundbohm tog examen från Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn 2025 med specialisering inom skrift och konstnärlig forskning. Hon har även studerat vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Hon tilldelades Blixpriset, Poul Erik Bech Fonden-priset och 15. Juni Fondens hederspris för sitt examensprojekt Memory Machines (2025). Hon är för närvarande bosatt och verksam i Köpenhamn och genomför ett ettårigt residency på Art Hub Copenhagen.

Med stöd från/I samarbete med

ABF
Göteborgs Stad
Statens kulturråd
Tillgänglighetsdatabasen: Pannrummet

Relaterat innehåll