Utställningen VÄVNAD i Konstepidemins Pannrum är en platspecifik skulptural mixed-media installation om allt som lever, och där allting lever. I VÄVNAD dunkar jordens mörka hjärta i en håla under marken. Pumpar runt de tröga vätskorna i ett alltmer förkalkat och förorenat nät av kärl.

Allt levande är delar av samma system, kommer ur samma gryta och har samma ingredienser och beståndsdelar. Och inga rikedomar eller mänsklig makt i världen kan friköpa oss från det biologiska faktum att allt organiskt liv utgör en enda gemensam kropp. Det är vi. Vi är det. Det vi gör mot andra liv gör vi också mot oss själva. Det är dags för detox nu!

Utställningen är en rumslig berättelse av konstnären K Kent Grundberg. Om ett slags levande köttvärld, en pulserande livmoderhåla och en välkomnande kroppskavitet, som bjuder in till att stiga ner i en stunds sammanblandning av kropp och rum, inre och yttre, samhälle och individ.

I ett köttigt och köttsligt omslutande inbjuds besökaren att försonas med det biologiska faktum att vi som människor är besläktade med och beroende av allt övrigt organiskt liv på jorden, och att mellan membran och hala hinnor reflektera över skiljelinjerna mellan den egna kroppen, samhällskroppen och den biologiska världen, över maligna och beninga vävnader, och över vad det skulle innebära för oss som art och individer om andra livsformer skulle göra med oss vad vi gör mot dem?

VÄVNAD är en varning – kanske rentav ett hot – om att det är dags för mänskligheten att skärpa sig. Att göra om, och göra rätt. För tålamodet är snart slut. Faktum är att elementen och det övriga livet på planeten inte ens behöver göra särskilt mycket för att skaka om våra sköra system. De å sin sida kommer klara sig toppen utan oss, medan vi – å andra sidan – är i stark beroendeställning.

Så VÄVNAD är en uppmaning att ta avsked från vår inbilska mänskliga överhöghet och övertro, och en uppmuntran till att på mer jämlika villkor bli en del av det gemensamma blodomlopp allt organiskt liv på jorden delar. Innan de tvingar oss ner på knä den hårda vägen.

Konstnären K Kent Grundberg utgår ifrån och processar sina egna genetiskt defekta vävnader och korrupta kollagen i sitt undersökande av strukturerna som håller ihop eller släpper igenom, bär upp eller raserar. Hur livstrådarna som utgör allt levande vävs, flätas och knyts ihop med samhällsväven, med våra kroppar och våra liv.

VÄVNAD är ett funderande och utforskande kring hur samhällskontraktet förändrats från uppväxtens självklara solidaritet och omhändertagande på 70-talet, till dagens uttänjda välfärdsväv med bristningar och revor så stora att att människor faller fritt genom maskorna, över det mänskliga övermodet i att tro oss stå över naturens och elementens laga- och huruvida det är möjligt att skapa någonting bättre än det här?

K Kent Grundberg

K Kent Grundberg är konstnär och utbildare med rötter i DIY-kultur och sociala rörelser som jobbar med skulptur och installationer, i gränslandet mellan fri konst, konsthantverk, scenografi och aktivism. Hen är verksam i Göteborg , och har en kandidatexamen i metallgestaltning från HDK-Valand, Campus Steneby. Våren 2025 genomförde Kent sitt examensprojekt i MFA Fri konst på HDK-Valand, och utforskade då svampmycelens icke-hierarkiska, decentraliserade och sammanvävda struktur som guide för liv och motstånd med gemenskap, ömsesidig hjälp och radikal omsorg i fokus.

I såväl de sociala och kollektiva processerna som i den rumsliga och objektbaserade praktiken intresserar sig Kent för strukturer, maktförhållanden och social och ekologisk rättvisa. Den mer-än-mänskliga världen är ofta närvarande, så även skevhet, udda existenser och marginaliserade livsformer. Dessa sätts gärna in i mytologiska berättelser om andra världar med andra normer och ordningar, där både drömmar och utopier och dess motsatser får röst och form.

Med intresse för hantverket och materialet, men med uttrycket som primärt fokus arbetar Kent utforskande och experimentellt, med öppenhet för processen som arbetet med materialet utlöser. Samspelet – men framförallt friktionen – mellan konstnären och materialet är vad som tydligast definierar slutresultatet. Oavsett teknik och materialval – gjuten brons och munblåst glas eller återbrukad textil och fogskum – finns ett återkommande organiskt formspråk och en närvaro av upprorisk underjordiskhet.

Samarbeten och kollektiva processer är centrala och återkommande, och har på senare år utgjorts av bland annat trion Häxringen Svampsyskon, duon Queer Office for Action och det multidisciplinära queera konstnärsnätverket The Homosex Syndicate Of Precarious Avantgarde Artists